Sidor

lördag 18 juni 2011

Grubblerier.

Suttit och klippt recept och förstört magen med 2 koppar kaffe. Jepp, 1 kopp går an. Men 2... då tycker magen att jag tar mig lite väl stora friheter här. Det skiter jag i idag. Väl medveten om att det ( om jag fortsätter på samma sätt ) snart kommer komma en dag då jag inte ens kan dricka cola utan att magen klagar. Det har hänt förut. Då blev det noll tolerans på koffein i några månader. Shit happens.

David har semester. Det är skönt att ha sällskap på dagarna även fast det gör mig dagblind och slö. Men härom dagen så blev både uteplatsen och lägenheten städad. Tja, det mesta i alla fall. Sovrummet är ett bombnedslag fortfarande och kommer vara ett bra tag till misstänker jag. Och vad gör jag i stället för att städa ? Jag grubblar. En jävla massa.

Just nu är ämnet vänner. Jag har ju en relativt "ny" bekantskaps krets. Med ny så menar jag att jag "bara" känt dom i sisådär några månader. Inget ont om dom, som vanligt så är det jag som är problemet. Jag kan bara inte sluta bråka med mina tankespöken. Jag misstänker hela tiden att jag är i vägen och jobbig. Att dom egentligen sitter och har roligt åt mig bakom min rygg.

Jag ifrågasätter smartheten i att skaffa fler vänner pga tankar som dessa och eftersom jag ändå har perioder av asocialt humör och noll intresse i att vara trevlig och närvarande. Men samtidigt så sitter jag ensam och önskar att jag hade vänner att vara social med. Allt det här går liksom inte riktigt ihop. Dom senaste veckorna har jag bara suttit hemma och gjort inget alls pga det.

Bloggandet har lidit, inte för att jag tror någon bryr sig. Stämpel rensandet har lidit och det känner stackars Ciza av antar jag. Men men, jag vet ju inte säker... Eller ja, det är i alla fall vad den där negativa rösten i skallen tycker. Garrgh säger jag bara. Jag vill bara få vara med nånstans. I ett sällskap, vara social eller osynlig. Bara få vara en del av något.

Men det är så svårt att få allt det här att gå ihop.
Jag vet inte hur eller vad jag ska göra.
Så jag gör inte ett skit.
Det är inte bra.

1 kommentar:

  1. Hej min vän :)
    Kan du tänka dig att jag vet precis vad du menar. Det är inte så svårt att inse att man själv tänker fel. Men hur i H-vete ska man tänka rätt då!?

    Jag vet inte hur mycket det hjälper att jag säger det men jag känner dig och har gjort i en massa år nu. Och jag tycker om dig, precis som du är! Jag kommer snart och hälsar på igen förresten.

    Kram på dig!

    SvaraRadera