Lägenheten blir stökigare och stökigare trots att jag bitvis i den mån jag orkar försöker städa upp den. Lika fort som ett hörn blivit städat så blir ett annat hörn skitigt igen. Det ligger jord på köksgolvet ( visserligen nersölat idag ) och soffan har fått fula fläckar. Jag börjar känna mig som en ganska kass hemmafru.
Och den där mentala biten går nästan lika mycket framåt som bakåt den med. Tyvärr vet jag inte riktigt hur jag ska lösa saken men jag kan bara för allt smör i småland inte ta mig till att kontakta en doktor, kurator eller psykolog. Men det är antagligen precis vad jag borde göra och ha gjort för länge sedan.
Jag måste lära mig att gå vidare med livet, bryta dåliga mönster och ta mig över trasiga broar som jag fastnat vid. Ett av mina största problem är något som jag känner att jag inte kan prata om med alla och inte har någon som jag kan berätta det för. Någon som skulle kunna hjälpa mig att ta mig över det och vidare. Skit helt enkelt.
Så vad ska man göra. Jag kan inte prata med en doktor. Inte än, inte nu. Jag måste tänka. Nu skulle det sitta jävligt bra med en resa till mina underbara vänner i Schweiz. Ett ställe där jag kan känna mig lugn och avslappnad.
Att det ska vara så jävla svårt att gå vidare....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar