En paus.

Jo jag skulle hemskt gärna vilja ha en sådan just nu.

Man kan tycka att jag borde ha det "pausigt" hela tiden eftersom jag ändå går hemma fortfarande och inte har något jobb att stressa med. Men jag skulle hellre stressa med ett jobb just nu. 

Jag tror jag har tagit upp det här ämnet förut men det är fortfarande likadant. Jag är hemma för att jag mår dåligt, och tyvärr blir jag mer dålig av att vara ensam hemma. Men du vet innan jag förstod det själv. Jisses va envis man är ibland.

I förra veckan fick jag en jätte travlig paus med promenad, fika i gamla linköping och sedan en hel kväll med pyssel ihop med Veronika. Pysslandet kanske inte kommer bli så lidande som jag först trodde det skulle bli ändå. Man kan hoppas.

Och idag var jag tvungen att stanna på vägen hem från simmningen och ta ett kort i parken. En liten mini paus på vägen liksom. Jag tycker det är lika fint där oavsett årstid även om sommaren så klart fortfarande är min favorit. 

Jag saknar min familj. Har inte träffat dom på länge nu. Men nu är det inte långt kvar till December. Då SKA jag ta en länge efterlängtad lång paus och hälsa på dom. Riktigt hur lång den blir, det får vi se. Det beror lite på hur livet fortsätter här nere.

Gargh dag.

Jag började skriva nått, det blev skit, jag börjar om. Men egentligen vet jag inte vad jag ska skriva.

Det är meningen att jag ska gå ut ikväll, jag vet inte om jag har någon lust. Jag ville ha något vettigt att göra idag, jag kunde inte komma på något alls. David har support så något avancerat kan vi inte hitta på heller, inte för att vi brukar det då. Och i helgen ska jag vara ensam för då åker han bort. Jag har slut på silverfärgad smyckes wire och ingen inspiration till scrapping för det känns som att jag bara gör samma sak hela tiden. Peachy.

Och sen var det den här veckan som man skulle anstränga sig på att lägga energin på positiva och "rätt" saker. Jag tror att jag kanske har lite problem med det, redan.

Kanske skulle ta tag i PS då.

Steg 1.

Jag tror att jag kanske är på väg åt rätt håll. Men det är bitvis så jobbigt att det gör ont i både nacken, käken och magen och jag vill bara gömma mig gråtandes i sängen. Men jag har ju redan lärt mig att den utvägen inte löser mitt problem mer än väldigt tillfälligt. Inte bra alls.

Så nu har jag tittat på vilka vägar jag har att gå, och fastän allt känns så hopplöst så vet jag ju att det finns vägar. Men nu har jag kommit till ett val. Ett val som jag nog måste fundera på lite ordentligt, och det ser ut som att jag har tid på mig som tur är. Stressa är det sista jag vill göra nu igen.

Därför ska jag ta tag i mig själv igen. Så jag letade upp lite "generell" hjälp på nätet, det här är vad jag hittade.

Sju knep för att boosta ditt självförtroende!

1) Verklighetsanknytning
Fråga dig själv "vad är egentligen det värsta som kan hända?" 
Alldeles för ofta lägger vi ner energi på problem som vi inte kan påverka 
eller som är överdramatiserade. Lägg istället ner energi på det som du 
KAN påverka.

Så den här veckan är det det här som gäller. Jobba på att lägga energin på rätt ställe och bli vän med den där lilla flickan vi hörde om i skolan när vi var väldigt liten. Fröken "Jag Duger", tror jag hon hette. Misstänker att det kan vara en bra idé att hitta något litet projekt också.

Så jag får något lite mer handgripligt att ge mig på.
Men bara något litet. Vi tar det försiktigt.

If it makes you happy...

Det här är ett väldigt tråkigt inlägg bara så ni vet. Kanske. Det beror lite på. 

Vad tycker ni om strumpor ?

När jag var liten, för jag tycker jag kan säga det nu, liten alltså. Då, när jag fick ett hål i en strumpa. Så brukade jag laga det. Jag vet inte om min mor gjorde det före mig innan jag lärde mig att göra det själv. Men hur som haver.

För inte allt för länge sedan ( säg typ ett par 2-3 år kanske ) så bestämde jag mig för att jag inte behövde laga mina strumpor längre. Jag brukade köpa sånna där 10-pack från Stadium, och det kändes inte som att det var värt att laga.

Men sen, för typ 1 år sedan kanske. Så upptäckte jag nöjet i färgglada strumpor. Jisses va lyrisk jag blev. Det är ju en helt annan värld än dom där vanliga vita ( grå med tiden ) strumporna jag alltid haft tidigare. Så nya strumpor blev det.

Och nu, känns det helt plötsligt viktigt att laga mina strumpor igen. Vad ska jag annars göra när mina favoriter går sönder ? Dom finns ju inte kvar att köpa i butiken längre. Se det handlar inte om att vara snål. Utan lyckan i ett par strumpor.

Jag tycker man ska hålla hårt i saker som gör en glad. 

För mig är en av dom sakerna just det, färgglada strumpor. 

Det går segt, jag vet.

Nej jag är inte ( fysiskt ) sjuk längre, jag har bara en sjukt stor ovilja i att blogga.

Jag har inget vettigt eller positivt att säga och jag började faktiskt redan för flera timmar sedan att skriva det här. Men eftersom det kändes så enormt ointressant så råkade jag hitta min bok som jag läser istället. Och i den fastnade jag, tills den var slut. Dvs ganska precis just nu.

Men jag ska försöka blogga mer igen. Inte för att jag tror att någon läser. Nej, men för att det kan vara bra att inte behålla allt som händer inne i min egen skalle. Det blir för trångt, och just nu känns det som att det är mer än vanligt som trängs där inne. Men det är det säkert inte alls.

I morgon kanske jag bloggar om det jag har gjort. Men idag, så har jag ett litet bok citat som jag vill dela med mig av. Från en helt underbart rolig bok skriven av Terry Pratchett, boken heter Små Gudar. Jag har läst kanske 5 böcker av honom totalt nu. Jag rekommenderar dom varmt.

Även dom jag inte läst. Mannen är ett geni. Men hur som haver, här kommer citatet.

"'Nå", sa han. "Gör det det?"
"Gör vad vad?"
"Ger något ljud ifrån sig. Om det faller när ingen finns där som kan höra det?"
"Vem bryr sig?"

Och det är precis så jag känner det. Vem bryr sig ? I morgon ska jag bry mig om mitt kök. Här ska sys nya gardiner. Tjohopsanhejsan.

Total randomness.

Jag vet att jag är galen.

Och att det antagligen är både elakt och egoistiskt av mig att tänka så här. Men det känns verkligen hemskt att inte ha kunnat åka till Schweiz.

Det här är inlägget för helt random saker.

Vi får så mycket  tomater av dom där plantorna att jag måste fundera ut något annat att göra av dom förutom att bara äta dom som dom är och i sallad.

Funderar på att göra en blogg för "adult only" inlägg.

Är mer eller mindre tillbaka i "normalt nere" stadiet. On the bright side så betyder uppenbarligen det att jag är mindre orolig av mig. Nånting bra i alla fall.

Jag erkänner, det börjar bli höst.

Borde få igång inspirationen till att plugga tyska hemma och göra alla dom där sakerna som jag vill men av nån anledning bara inte får fart på tyvärr.

Tja, vad mer ska man säga.

Önskar fortfarande att jag var mer som alla andra. Jag skulle fortfarande vara mig. Jag blir inte någon annan bara för att jag är mer sane / social / normal faktiskt.

Livet är dom det är. Man kanske skulle ritat något.

Blandat bubbel.

Hum. Missade vist att blogga igår.

Inte för att det blir nå skrik och panik för det. Näe. Bortsett från mina egna inlägg så är det ganska tyst här inne. Det gör mig inget, det är lugnt.

Jag gjorde inget vettigt igår heller. Men idag har jag fan haft fart. En gammal bekant hittade in på msn igår kväll och igen idag. Det gav både pigghet och spring i benen så idag har jag lyckats städa köket och diska upp Mount Diskberg. OCH.... bakat en kladdkaka. ( Sorry Dave... inte vegansk. :-P )

I morrn åker jag ju upp till Sthlm några dagar så det var väll i sista stund som nått blev gjort kan man säga. Återstår bara att komma på vad som ska ätas idag samnt något vettigare att blogga om än vad fan jag har för mig på dagen. För som sagt. Händer mycket gör det ju inte direkt.

Lägger in en några år gammal bild apropå saknade vänner. Den här bilden ritade jag till en annan vän som jag tyvärr inte har någon kontakt med idag. Men jag hoppas han mår och har det bra, var han än är och vad han än gör.

Crivens !

Trött,  öm, kinkig.

Installerat om windows, läst ut en bok och funderat över livet rent allmänt. Så är det, så har det sett ut i sedan igår. På torsdag åker jag upp till Sthlm över några dagar och jag misstänker att det inte kommer hända så mycket mer här hemma före dess.

Skulle vilja klaga ur mig en satans massa över både det ena och andra men så klart mest om mig själv. Men jag orkar faktiskt inte. Att bråka med sig själv mer eller mindre konstant tar på krafterna. Ihop med en massa simmning så slutar det med att både kropp och själ är trött.

Att det ska orkas så jävla mycket. Nej. Det sitter hårt inne att vara glad ibland. Även om vissa stunder är enkla. Varför ska man skapa sig sånna problem. Om jag bara kunde vara som alla andra.

Lokal hobby-negativitet.

Idag tog jag mig styrkan att cykla ner till den "lokala hobby-boden".

Skulle ha gjort det för flera veckor sedan men det har bara inte blivit av. Men fy sjutton va tråkigt det var. Dom (hon) hade ju inget av det jag behövde och vill ha. Va sjutton gör man då ? Man köper 2 meter röd spets till scrapping och cyklar hem igen. Det var väldigt nära att jag stannade på Waynes och proppade i mig en cheesecake. Men jag var stark och lät bli.

Nu har jag suttit en stund med mitt och Davids gemensamma ( fast egentligen hans egna ) konto på tradera och sökt möjligheter till det jag inte hittade i butiken. Hittade ungefär 50% av det jag letade efter. Panduro har en mellandel jag saknar fortfarande men dom var slut på nätet. Blir väll en tur till Norrköping då, där ska det tydligen finnas en Panduro försäljare.

Sen vet jag att om jag inte ska börja samla på mig en enorm hög av färdiga smycken som bara hänger på väggen så är det dags att börja försöka sälja bort lite av dom. Men jag har mina tvivel på att det kommer gå. Fast så får jag ju inte tänka nu mera. Jag har sagt åt mig själv att jag måste bli mer positiv, det är mycket bättre för mig faktisk. Nu ska jag gå och testa positiviteten.

Det finns ett berg av tvätt i sovrummet som måste sorteras.
Det bara måste göras, så det då.
Le och va glad.

Mer pyssel från helgen. Ett halsband med matchande örhängen.

Pyssel tankar.

Jag satt och tänkte igår när jag pysslade.

Och jag vet ju inte varför alla andra pysslar och gör smycken eller vad dom nu gör. Men min tanke bakom själva smyckes pysslet för mig, har inget att göra med pengar eller att jag har spännande designer och tankar i skallen som måste ut. Att det jag gör blir bättre och finare än det som redan finns i butiken.

Det handlar om den lilla fina kommentaren; "Kan själv". Visst kan jag gå ut i butiken och köpa något som ser väldigt likt ut några av dom saker jag gör själv. Men jag kan ju göra dom själv också, och för mig så är det så mycket roligare att pyssla ihop örhängena än att gå till Lindex och köpa dom.

Dessutom slutar oftast mina smyckes inköp med att jag plockar isär dom och gör något helt annat av dom istället. Varje gång David ser mig peta på ett halsband eller liknande i butiken så säger han på en gång ; "och hur länge tror du det där smycket kommer vara helt ?". Svaret är oftast; "inte länge".

Han säger det inte för att vara elak eller hindra mig från att köpa det. Nej jag hindrar mig själv. Jag ser inte vitsen i att lägga ut en hundring på något som jag skulle kunna göra själv hemma och / eller bara plockar sönder när jag kommer hem med det. Det handlar inte om snålhet eller designer drömmar.

Det handlar om känslan att ha gjort något fint, och dom två orden... "kan själv".

Rys pys.

Jag avskyr spindlar.

Men ofta när jag ser dom så blir det nån sån där skräck blandad fascinering ( hur fan stavas det där ordet ? ) av dom ändå. Jag har råkat på några få, som med sin färg och sitt mönster på något vis ändå måste erkännas som snygga. Men det kan tilläggas att dom få spindlarna har jag hittat utomhus. I min lägenhet överlever ingen spindel om jag hittar den. Tyvärr.

Den här övre lille pysen hittade jag på cykelvägen här utanför en gång. Kommer inte ihåg när. Av nån anledning ( troligen dom vita sträcken ) så tycker jag att han är söt, typ. Men jag skulle ju aldrig plocka upp den i handen eller ens peta på den.

Den undre.... hittade jag idag i min trädgård. Och hon ser så jäkla läskig ut. Rys och hutter. Men än en gång så är vi där med det vita igen. Så på nått vis är hon söt. Men jag börjar bara undra... varför tycker jag om krabbor men inte spindlar ?

*fundra fundra*

Linköpings lokala träsk.

Jag undrar om någon vågat sig på att vada igenom härligheten ännu. Eller om man skulle åka på en lång utskällning / utbildning i vett och etikett om man försökte sig på det. Själv så har jag inte stövlar höga nog för ändamålet men det var lik förbannat fint att fotografera medans jag passade på att snylta några frökapslar från dom gula blommorna i närheten. Hoppas dom var mogna nog, alternativt hinner bli mogna i köksfönstret.

Bubbel babbel.

Ja men så där då.

Då har vi bytt utseende på bloggen än en gång. Det svart-vita var snyggt ett tag men nu när humöret hoppar som det gör så kände jag för att hitta på något lite ljusare och trevligare. Baby blått kändes som en jävligt bra ide tyckte jag. Nya headdern uppe också. Men jag vet inte om jag är nöjd med den. Vi får väll se om några dagar eller så.

Idag har än så länge varit en jäkligt bra dag, typ. Var redan vaken när David gick upp och kunde inte somna om så jag gick upp jag också. Tänkte slumra om i soffan sen men jag var för vaken så det kändes inte som nån bra plan. Det blev frukost och 20 minuter på våran tränings manick i stället. 9:30 Var jag duschad och klar. Vilken morgon va.

Nu har jag pysslat klart med bloggen för stunden tror jag. Det är dags att ta en sväng ner på Trädgårdsföreningen och kolla på blommor. Hoppas jag hittar något passande. Sen borde jag ta tag i lite blommor här hemma och i hemmet rent allmänt. Badrummet må se fint och rent ut nu men det gör ju inte sovrummet.

Alltid är det nått.

Mini blog.

Det blir inte så mycket till inlägg idag.

Utöver att humöret har varit uselt och jag känner mig som en stor elak idiot... så har jag inte gjort mycket förutom att bråka med PS, varit på Hantverkshuset och varit iväg och simmat med David. Sitter fortfarande och "arbetar" med PS. Försöker få till en ny header av nåt trevligt slag. Men den blir inte som jag trodde att jag ville ha den. Mmm, lite svårt att förklara.

Ska pyssla med den i några minuter till. Sen är det faktiskt dax att sova.

Humöret går verkligen berg-o-dal bana med mig just nu. Jag tycker enormt synd om David. Men jag envisas med att det bara är tillfälligt och att jag kommer få grepp om hormonerna eller va fan det nu är, något så när snart ändå. Men vi får väll se. Och jo just det, i morrn ska jag ju ut och titta på möjliga "sensommar / höst" blommor att ha i trädgården. Nice.

Det kanske blir en hyfsad dag i morrn.
Kanske.

Idag...

Idag har det inte riktigt varit lika latigt som igår. Men jag erkänner att jag tog det bra lugnt när jag skulle upp ur sängen ändå. Det är ju så skönt när man får sova ordentligt.

Sen var jag iväg och kollade garner och var social på hantverkshuset igen. Hur social man nu kan vara när man sitter med skallen i en virkning och räknar maskor för glatta livet. Har värsta snygga färgen på garn nu. Men jag kan inte använda den förens jag är klar med den jag håller på med. Lite ordning får det vara på virkandet ändå.

Men nu känner jag mig bra slut ändå. Cykel till och från stan, och till och från Tinnis och så 1500 meter simning på det. Nu blir det nog lite lathet i soffan ändå tycker jag.

Men först måste jag klaga på "ordboken" som används när man bloggar här. Den har problem med dom enklaste ord ibland så man blir lite fundersam vad den håller på med. Simning visste den inte om och på virkning så föreslår den både det ena och andra.... tex oroväckande och medryckande. Hum.... Jag hittar inte riktigt logiken i det där.

Ja ja. Spela teater, spela roll.

Lata dagar.

Idag har varit en sån där lat-dag. Det behövs sånna dagar ibland.

Speciellt om man är som jag och tycker om att vara väldigt social med folk men tyvärr inte klarar av det så värst länge eller många dagar i rad utan att få psykbryt av något slag. Samtidigt så måste man ju jobba på sina problem om man vill bli av med dom. Det är lite komplicerat det där. Men jag har hur som haver haft en lugn och skön dag.

Tog sovmorgon och gick sen inte upp ur sängen förens klockan närmade sig tolv. Spenderat resten av dagen med att varva FB spel med online spelet Lineage II. Helt ok tidsfördriv om man inte vill vara för engagerad i något speciellt. Men jag var faktiskt duktig och lagade mat tills David kom hem, sen var vi över och hälsade på Dave som fyllde år idag. Grattis igen. :)

Nu är det dax att sova egentligen, men först ska jag lägga mig och läsa och slappa lite till.

Grubblerier igen.

Så svårt att få något gjort.

Det finns en massa saker att göra men jag kommer inte till att göra något alls. Det är irriterande, men tydligen inte irriterande nog för att jag ska få fingrarna ur häcken och faktisk göra något.

Ute vill jag inte riktigt vara just nu heller. Det är bara blött. Det regnade nästan hela dagen igår. Väldigt mysigt enligt mig, men inte lika mysigt när det slutar regna. Då är det bara blött som sagt.

Så jag dricker lite mer kaffe och bråkar med magen tillsvidare. Det är i alla fall helg nu. Det betyder godis och sällskap. Då finns det en chans att jag får mer gjort faktiskt. Man kan ju hoppas.

Tills vidare, några mobil bilder.

Att göra eller inte göra.

Ska jag eller ska jag inte skriva nått idag. Jo jag skriver.

Idag har jag startat ett litet inbördeskrig på min uteplats. Hittade ett till näste med gula myror, och även om jag inte ser dom så mycket som dom svarta myrorna så är dom i vägen när jag vill rensa mellan plattorna. Därför så lämnade jag hålet öppet och det tog inte lång stund innan som svarta myrorna hade invaderat. Senare när dom är klara så ska jag invadera dom tillbaka. Dom är ju överallt och jag finner det lite irriterande.

Från ett problem till ett annat. Jag som är så dålig på särskrivningar fick ett litet dilemma. Ihop, isär och ivägen ? Eller är det I hop, i sär och i vägen ? Jag har fått för mig att ihop ska sitta ihop och i sär ska sitta i sär. Men ivägen då ? Hur ska det vara, och har jag rätt om dom andra två ? Det är väll själva fan att man hade så satans bråttom att komma ur grundskolan att man inte ens lärde sig skriva rätt. *suck*

Dessutom är jag enormt godis sugen idag. Misstänker att det har en liten gnutta att göra med att jag bestämt mig för att försöka äta mindre. Så därför är jag extra sugen i stället. Försöker ignorera det genom att dricka te i stället. Än så länge funkar det bra och än så länge bara 2 koppar druckna. Tur att vi inte har brist på vatten i kranen. Annars kan det gå illa.

Spännande. Så här mycket trodde jag inte att jag hade att klämma ur mig idag. Men nu räcker det, nu ska jag sätta mig ner med kreativiteten en stund och jobba. Men, innan jag går. När vi ändå pratar om kreativitet. En bild på en liten ask jag gjorde för ett bra tag sedan men inte bloggat. Gjord på en "mall" från en tom marabou förpackning. Några fjärilar, halvpärlor, en "etikett" och ett svart mönstrat papper.

Tänkt att användas som presentförpackning nån gång. Fylld med tex choklad eller nått annat smått.

Skit rensning av skallen.

Lägenheten blir stökigare och stökigare trots att jag bitvis i den mån jag orkar försöker städa upp den. Lika fort som ett hörn blivit städat så blir ett annat hörn skitigt igen. Det ligger jord på köksgolvet ( visserligen nersölat idag ) och soffan har fått fula fläckar. Jag börjar känna mig som en ganska kass hemmafru.

Och den där mentala biten går nästan lika mycket framåt som bakåt den med. Tyvärr vet jag inte riktigt hur jag ska lösa saken men jag kan bara för allt smör i småland inte ta mig till att kontakta en doktor, kurator eller psykolog. Men det är antagligen precis vad jag borde göra och ha gjort för länge sedan.

Jag måste lära mig att gå vidare med livet, bryta dåliga mönster och ta mig över trasiga broar som jag fastnat vid.  Ett av mina största problem är något som jag känner att jag inte kan prata om med alla och inte har någon som jag kan berätta det för. Någon som skulle kunna hjälpa mig att ta mig över det och vidare. Skit helt enkelt.

Så vad ska man göra. Jag kan inte prata med en doktor. Inte än, inte nu. Jag måste tänka. Nu skulle det sitta jävligt bra med en resa till mina underbara vänner i Schweiz. Ett ställe där jag kan känna mig lugn och avslappnad.

Att det ska vara så jävla svårt att gå vidare....

So so slow.

Trying to activate my self, not working so well just yet.

Still thinking a lot about summer and my plants.

I check on my growing seedlings in the kitchen at least 10 times a day, poking the soil to see if they need water. Wondering if they'll grow big enough and if I'll get and "fruit" from them or not. So far the tomatoes are my biggest worry, only 3 of 6 seeds are growing ok, 1 seems to have stopped right after breaking out of the soil, and 2 seeds are still nowhere to be seen. I'll probably try a different sort next summer.

Also the worry about where to plant everything is taking over more space in my mind. At least one of the yellow pepper plants will be growing inside in a pot. Just to see how that goes. The rest of my plants are going to have to fight over the 3 wooden "barrels" I have outside.

But on a very happy note, I finally ( yesterday ) found seeds to a plant I've been trying to find for ages now. Sorry to say I have no idea what the name is in English, but in Swedish they're called "Flitiga Lisa". It's a pretty and resilient little friend that can also be grown outside in the summer.

And last but not least, I haven't made any new drawings. Like I said, I'm having a hard time activating my self. I blame it on the illness I had a little while ago. But sadly I know it's not just that, it's also my medication not currently up to speed. That will take at least 2 weeks more or so.

Gosh, this turned out to be a long post. Anyways, I'm of to try to get at least something done around here. Maybe some music can help me get started.